lördag 23 februari 2013

Konsertrecension

Slash

Bandit Rock Awards, Stockholm



















Tidigare under kvällen har Sabaton hämtat hem en massa priser och återigen står det klart att väldigt många svenskar har horribelt dålig smak eller så är kusingifte vanligare än man tror. Sabaton sjunger dessutom på svenska denna kväll och det är skrattretande dåligt.
Nej, tacka vet jag Slash med Myles Kennedy vid mikrofonen. Det är riktigt tight och bandet sitter numera på en riktig liten låtskatt. Redan som låt nummer två slänger de in min absoluta favorit så här långt, "Standing in the sun" och det låter ypperligt. Att herr Kennedy har en bra röst visste jag sedan tidigare, men han besitter verkligen en oanad kraft i den där något taniga kroppen. Det är snudd på att taket lyfter när han tar i från tårna, även om han ser relativt oberörd ut när han verkligen klämmer i.
De låtar som bjuds från det där bandet Slash var med i för många år sedan, blir av publikreaktionen att döma, kvällens höjdpunkter. Händerna åker i luften och folk skrålar med bäst de kan i bl a "Nightrain" och "Mr Brownstone" och visst svänger det, men Slashs egna låtar finner jag personligen störst behållning av. "Doctor Alibi" med Todd Kerns som vokalist är alldeles formidabel och även Kerns visar sig ha en riktigt stark röst, vilket ger låten en bra dynamik. Faktum är att både Kerns och Kennedy når de där höga tonerna som Axl Rose inte varit i närheten sedan ´92.
Slash har hittat ett riktigt bra band och känns så ofantligt mycket intressantare än det där covertramset hans forne sångare ägnar sig åt numera.
Fortsätter Slash och Myles att prångla ur sig låtar i stil med senaste albumet kommer de bara att fortsätta gå från klarhet till klarhet.
Jag måste även nämna Halestorms Lizzy Hales insats på "Out ta get me". Utan tvekan har hon en av de bästa rösterna just nu och jävlar i min låda vad hon gav järnet i den gamla Gunsklassikern! Jag intervjuade henne några timmar innan giget och hon är en särdeles trevlig kvinna med fötterna på jorden.
Hur som haver, jag lämnar Annexet när "Sweet child o mine" tonar ut och åker hem med ett leende på läpparna. Slash, står det klart, har mycket kvar att ge. Enda minuset för kvällen delas ut för de otaliga solon han bjuder på. I "Rocket queen" flyter han ut i säkert 20 minuter. Inte dåligt, men inte heller allt för upphetsande.

Betyg: 4/5

/Niclas


Inga kommentarer: